Ni vet, när man kommer till en punkt där man kommer till insikt i vad man gör, och inte förstår vad man håller på med. Jag är där. Kom fram på riktigt för två timmar sedan. Man får inte glömma bort vem man är eller vad man älskar och lev för Dig, men lev med andra. Den starka karaktär som växer till sig själv har ovetande suddats i hörnen och vem är jag? Vad gör jag? Vad vill jag?